LAX
Jag möts av snöslask när jag sätter foten utanför dörren. Det ligger i luften. Mitt plan till Washington är cancellerat informerar STA-kvinnan mycket riktigt mig om när jag ringer. Mer oväntat uppmanar hon mig åka till JFK som om jag om detta ingenting vet. Vartåt detta ändå barkar borde jag anat när L-tåget jag befinner mig på helt sonika upphör att vara i trafik och alla ombordvarande passagerare ombeds lämna respektive vagn.
Återfår dock min tilltro till det luftburna kommunikationsmedelt då jag av en trevlig JFK-anställd informeras om att min rutt numera går via LA. Ska tydligen bara bli femton minuter försenad.
Missar förbindelsen i LA. –Det går inget mer flyg ikväll, berättar en flygplatsarbetande kvinna. Tillbaka till ruta ett, tillbaka till incheckningskön, tillbaka till den anarki som där råder.
Inget kan göras åt min situation. Bokas på första bästa fredagsflyg. 06:58. Det vill säga om nio timmar. Erbjuds förvisso discount hotel. Tackar nej. Tar med mig lappen.
Vandrar efter direktiv till the Internationell Airport, där restauranger utan incheckningskrav utlovats. Får ju nämligen inte komma över till de godas sida förrän två timmar innan avfärd.
En Big Tasty, några bittra samtal till Hovnell, samt ett par beskrivande sms senare återstår bara att finna sig en golvplats och lägga sig och låtsassova. Stålgallersofforna är mitt förstahandsval, men metallen biter snart in i höft och kylan i märg och jag söker på nytt golvrum.
Hittar tillslut vingen där de andra redan funnit sig tillrätta. Vi är ett eget folkslag. Flygplatsövernattarna. Var kommer de ifrån? Vad gör de här? Trevliga små upplysande tete-a-tete inbjuder tyvärr inte miljön till. Jag får leva i ovisshet, men i visshet att vi hör ihop.
En man, förfriskad eller galen, söker någon att anklaga. Han väljer något oväntat flygplatsen. Fucking International Airport! Motherfucker! God Damn! Is this supposed to be the International Airport?
Får tillslut lust att stämma in jag med.
Fryser. Sover en timme med ryggsäcken som kudde, bigglesjackan uppfälld och Patriks kavaj virad kring knäna. Fryser.
Väcks av att någon flyttar in i tomrummet som uppstått efter den japanska tjejen som tagit sin laptop och gått. Försöker imitera proceduren som sövde mig.
Tjugo över fyra lämnar jag min tillfälliga flygplatsfamilj och knatar tillbaka till United Fucking Airlines. Upptäcker under promenaden att jag antagligen valt att lämna mappen med alla mina viktiga papper på JFK. Sicken osis.
Efter avklarad säkerhetspassage, väntar en skinnsoffa och senare varm choklad och en banan- och nötmuffin på Starbucks och tillslut ett sketet litet plan med San José som destination.
Jon, du vet hur man mår när man landar på denna gudsförgätna flygplats.
Upplagd: 2006-03-03