OS - period 2
Jag har packat väskan, hängt upp kläderna på stolen och bortstat tänderna. Redo att sticka så fort första perioden är över. Ler förnöjsamt där jag ligger i soffan åt Professor BÅG:s formering av laget. En Detroitline, en Indianline, en Sedinline och en Superline. Mästerligt BÅG! Ingen har spelat Forsberg med Sundin så konsekvent tidigare. Vi har dessutom helt plötsligt inte bara ett namnkunnigt, utan också producerande powerplay och som vanligt en hel drös boxplaylirare. Oroas dock över Bäckmans fladderpuckar, Kronwalls ringrostighet samt Lundqvists nerver.
Klockan närmar sig elva och jag kan inte hålla mig längre. Med fem minuter kvar löper jag de fyra kvarteren bara för att mötas av ett bommat El Moderno. Uppgivet står jag handfallen i snålblåsten. Minns att David pratat om ett dygnetruntöppet tvätteri med TV. Ser skylten längre upp på gatan och sätter av igen. Jag hittar honom mellan rader av tvättmaskiner och tjocka tvättanter. Han står framför TV-skärmen med en mobiltelefon i handen. Blicken säger allt. Flåsmätt orerar jag om darriga målvakter och nervös inledning. David nickar. –But it is 2-1 man.
När signalen ljuder traskar jag tillbaka och hjälper den knubbiga mexikanska tjejen att sätta ner barstolar i hopp om att hon ska hitta rätt kanal under tiden. Den följande timmen utspelas följande scen. På en öde mexikansk restaurang i Brooklyn sitter en svensk och en tjeck och ömsom vrålar ut sin lycka över respektive ishockeylandslags målande. Personalen betraktar dessa båda figurer med förundran. En äldre farbror, ägaren månne, försöker skapa vi-känsla. Han undrar vilka dom gula är och ropar till varje gång någon åker på en tackling. Stämningen är en aning spänd. Matchen dock alltmer i svensk favör och mitt agg övergår så smått i sympati. David är knäckt. –Det här är den viktigaste matchen. Han är övertygad om att det blir OS-guld om de tar sig till final. –Tjeckien förlorar aldrig en final. Men vad hjälps det. Efter att halva tredje perioden runnit iväg består Sveriges betryggande 6-3 ledning. Jag har en tid att passa och lämnar en bedrövad David som önskar oss lycka till i finalen.
När jag kliver upp från tunnelbanan i SoHo får jag det hela bekräftat från Halmstad: ”OS-final! 7-3 slutresultat. Briljant match. Gött!”
I ottan på söndag tar vi oss an bastufolket. Var jag ska ta emot TV-bilderna är mera oklart.
Upplagd: 2006-02-25