St. Patrick’s Day
Det slår mig en gång för alla att det inte är något vanligt land jag befinner mig i. Det vackra svaret är att det befolkas av en skara människor med en gemensam tro på någonting större än dem själva. Ett ideal. En tro på frihet. Med hopp om bättring. En tro på världens bästa demokrati. I en demokrati är det den som skriker högst som hörs och skrika högt är det många som kan här borta.
Jag slås av allt detta när jag trängs längs femte avenyn under irländarnas stora dag – St. Patrick’s Day. Försök hitta den amerikan med minsta droppe irländsk blod i ådrorna som denna dag presenterar sig som just amerikan. Det är grönt så långt ögat kan nå, det är glatt, det är trummor och flaggor och irländarnas två egna kårer polis och brand förstås.
Det är medryckande och lite obehagligt. Tåget tar aldrig slut. Nya armador av säckpipsspelande män i kilt följs av nya polisled och nya brandmän och så mer flaggviftande och mer trumvirvlar. Det vinkas och skriks i falsett om vartannat. Det är även tweedkepsarnas stora dag och jag känner mig utanför och lite naken där jag står storögd.
Det är en segerparad som rullar längs gatorna. Jag vet inte ens vem som har vunnit. En från topp till tå grönklädd yngling möter mig med: Rock with your cock out. Man anar vad som är påväg att hända.
Trots strålande solsken, biter kylan i kinderna. Rödtäppta herrar blir allt rödare ju mer värmande drycker de intar i smyg.
Jag når 48:e gatan längs min vandring söderut i motsatt marschriktning och flyr av någon outgrundlig anledning in på svenska sjömanskyrkan. Genom fönstret ser jag säckpipsspelare värma upp tillsammans med kvinnor i klänning som drillar med gevärsattrapper. Jag ber om en bulle.
Under en av våra onsdagsåterkommande litteratursittningar har jourhavande IT-anställd tillkallats för att hjälpa oss med visningen av Tyrone Guthries version av Oedipus Rex. Brian Graham presenterar sig och får genast bekänna färg. Dr. Maureen Mulvihill, irländsk på nåt vis, fyrar av en första gissning:
-Welsh:are?
-Skottsk-Tysk, rättar Graham henne.
-Bra kombination. Mycket bra faktiskt, spinner Dr. Mulvihill.
Och efter att Brian tryckt på play-knappen och lämnat klassrummet, konstaterar hon frankt:
-Vilken charmerande ung man.
Och vilken fin stamtavla han hade.
Upplagd: 2006-03-17