Inget bröllop

Klockan närmar sig halv ett. Det är sju minuter kvar tills tunnelbanan mot Alt-Tegel avgår. Öppnar en av mina medhavda Schloss mot stålbänken. U-Bahnstationen Schwartzkoffstraße ekar tomt. En punkare avbryter mitt solitära klunkande. Men han vänder redan i trappan. Mötande tåg går först om 22 minuter.

I Wedding väntar en lägenhet med unga svenskar från Skövde, sydkoreaner, en övervintrad britt och en japan som säger sig ha KaDeWe:s dyraste Champagne som bjudpresent. Jag ombes öppna och tillsammans med en söt liten tjej från Skövde ser jag korken flyga över balkongräcket.

Japanen har inga pengar så istället för Rio går vi ner mot Oranienburger Tor. Får veta att han är violinist. att han ska stanna här i fyra månader eller fyra år. att det är här de är som bäst.

På Rio spelar ett postpunkigt tjejband tjejrock, vicemässigt. Det projiceras osedliga bilder av sångerskan på de tegeldraperade vägarna. Jag pratar stackatoartad tyska som likt nr 19 tar mig hela vägen hem. Pierre märker inte ens. Vaknar med polaroider från igår.

Upplagd: 2007-04-01, kl: 18:22