Fashion Week
fifteen minutes of fame
Måndag
Besöker i vanlig ordning Manhattan Campus för Marketing- och Managementsessions. Väl tillbaka till Williamsburg blir jag varse ett e-postmeddelande från Jessica som vill att vi ska träffas i Queens 5.30 pm för att klädesprovning. Jäktar i mig lite mat och lämnar för färd med G- och E-tåg och Q46-buss till 8000 Utopia Parkway. Provar där en mintgrön skjorta, som alla inblandade uppskattar, samt en brun hood för Urban Landscape-scenen. Vi är, förutom Jess och en kvinnlig assist, sex manliga modeller på plats. Den amerikanska prydheten gör sig gällande och nakenheten diskuteras och skämtas. I hope you all got basketshorts on, säger Jess och beordrar striptease. Tänker att nu ska de få så de tål och gör mig mentalt redo för att visa upp mina Y-frontskallingar av storlek medium från Hennes & Mauritz. Slipper dock ställa till med en scen då mina byxor inte finns i de närvarande kartongerna.
Tisdag
Skolfri på grund av Halloweenfirandet. Masar mig upp vid lunchtid. Min nyvunna mobiltelefonlösa tillvaro gör sig omedelbart påmind. Mailar Jessica och meddelar att jag numera enbart kan nås via e-post och intar en tallrik flingor innan jag återvänder till överslafen på min och Hectors bunkbed. Nästa datorkonfrontation förmedlar att jag ska befinna mig i korsningen University och 12:e gatan 5.00 pm, denna gång är det Ralph Lauren Rugby (stores.polo.com/rugby_intro.asp) som ska ekipera oss. Utan några som helst förväntningar eller aningar tar jag L-tåget till Union Square och vandrar de två erfordliga kvarteren söderut. Detta visar sig dock bli till en glad överraskning. Peter, av Rugby anställd stylist, dyker upp och tillsammans med de andra på plats ombeds jag vandra runt och se om det är något speciellt som faller oss på läppen. Känner mig som ett barn i en godisfabrik. Överväldigad av alla valmöjligheter, enas jag tillsammans med Peter om att jag, som redan har så mycket attityd (läs långt neddragen keps för att dölja trötthetstecken, Bigglesjacka samt svenskdesignade jeans), bör bära något enkelt. Visar honom en brunaktig tweedkostym med väst och allt som jag lagt märke till. Erhåller gillande från Peter, får slips och skjorta adderade, och anses efter uppvisande av detta som klar. Lämnar nöjd och belåten affären.
Onsdag
Skriver en senarelagd midterm i Management och känner en växande smärta i halsregionen. Lång övning aviseras, så blir också fallet. Har fortfarande inte någon svart outfit för slipsscenen, men lovar att fixa detta under fredagen, då jag även ska frisera håret hemma hos någon hårstylist för en väldans massa pengar. Hemfärden blir en pina. Svetten lackar, halsen svullnar. Natten ett helvete.
Torsdag
Inser omöjligheten i att skriva filosofitest för att därefter genomföra dressed rehearsal till långt in på småtimmarna. Stannar i sängen. Försöker bli frisk.
Fredag
Ringer Jessica och berättar om min belägenhet. Hon kräver svar. Hör mig säga att jag kommer. Ingen slipsscen, ingen dyr frisyr. Tar fyra av Harolds Tylenol, köper en valnötsmuffin och ett paket apelsinjuice på Kellogg’s Diner och klämmer mig in i en överbefolkad tunnelbanevagn.
Allt går bra, över förväntan. Skippar även Urban Landscape, har fullt sjå med fyra framträdanden och het panna. Publiken skriker obefogat varje gång jag beträder scenen. Mår bättre och bättre. Vittne till detta är tydligen fjärde årets Top Model-vinnare Naima Mora. Hon säger efteråt att the crowd loves you och frågar varför. Jag skrattar till svars. De drar vidare på efterfest. Jag åker hem. Jag är ju sjuk.
Lördag
Föreställningen lockar, i tuff konkurrens med soccer- och footballmatch, mindre folk. Det tar sig dock på slutet. Jag har laddat med bli-frisk-mål bestående av: morötter till förrätt, nudlar, bacon och äggmackor till huvudrätt och vindruvor till efterrätt. Och så dyr apelsinjuice, massor med juice. Efter showen går jag till BNT med Ash och Jamila. Vi blir avprickade från modellistan utav Sunnys vaktvän. Samma Sunny som jag tidigare under kvällen åkt till Seven-Eleven med och berättat att jag haft en blå S60 hemma i Sverige. Blir så fel ibland.
Rättelser
Sju scener inte nio. Inledande T-shirtscenen följs i tur och ordning av Jeansscen (bl.a. Paper Demin), slipsscen (Burberry), Paris 1930s, Ralph Lauren Rugby, Urban Landscape och det hela avslutas med skaterscen (Riptfuel för min del) med livemusik av Game Rebellion. Sammanlagt 18 designers (förutom redan nämnda t.ex. DC Shoes, L-R-G, Beeing, Sean John, Cloth, Massive Revolution).
Upplagd: 2005-11-06