"Cutting England ass"
På, om inte allmän, så väl mången begäran tar jag härmed mitt ansvar som regerande Mästerskapstippare. I och med att lottningen klarats av börjar sommarens stora begivenhet att klarna något för oss som vet. För att inte helt förta den spänning som omger detta arrangemang nöjer jag mig med att kommentera den grupp som svenskarna fann vara mest intressant.
Håller i mångt och mycket med om vad Lasse Sandlin skrev när det begav sig för en tid sedan. Vi har fått ge avkall på ett landslag som aldrig släpper in mål. Det kreativa nya Sverige heter det.
Trodde aldrig jag skulle skriva det här, men jag saknar Teddy Lucic som ytterback. Edman-Mellberg-Lucic-Östlund håller väl hygglig offensiv kvalitet och innehåller något så ovanligt som två äkta ytterbackar. Men de diverse målras den senaste tiden gör att jag hade hoppats på en linje formerad Lucic-Mellberg-Svensson-Edman. Detta lär dock inte bli någon realitet då min favorit Mördarn inte verkar få vara hel särskilt länge. Med oroliga skadebekymmer på kapten Mellberg (har en del att bevisa) och duktige Isaksson har vi en osäkrare svensk defensiv än på flera år. Fortfarande stark, men långtifrån vattentät.
Framåt ser det bättre ut. Med Zlatan på plan har vi redan innan avspark, oavsett vem som placeras där bredvid, ett anfall av klass. Brasklappen skulle väl vara att assistmannen boendes i Turin inte direkt kommer att ha någon David Trezeguet bredvid sig, hur mycket än Lagerbäck trollar med knäna.
Men det är så klart på mitten det hela kommer att avgöras, som det så fint heter. Ett tunt mittfält personifierat av Chippen Wilhelmsson ska fälla avgörandet. Ett tråkigt mittfält härfört av Niclas Alexandersson ska vara tungan på vågen i jämna matcher. Eller var det vår egen El Gordo – Anders Svensson som skulle avgöra? Terrier-Tobbe månne? Fredrik Ljungberg? Jo visst kan kanske Freddie än, frågan är väl dock befogad vem tröttnar på den tunnhårige kalsongkillen från Halland den här gången.
Är av hävd inte särskilt rädd för Svennis gäng, men någon gång måtte de väl få till det? Steven Gerrard, David Beckham, Frank Lampard, Joe Cole, eller vad gubbarna på mitten än må komma heta skärrar och imponerar. Låtom oss hoppas på inre stridigheter eller dylikt, Sven-Goran.
Ett namnkunnigt Paraguay känns väl ungefär som det Nigeria vi klarade av senast det begav sig – en måstematch är det i vilket fall. Otäckt att tänka att Nigera var på väg ned 2002 och att Paraguay skulle röra sig i motsats riktning 2006.
Socca Warriors från Trinidad och Tobago låter för mig som en frisk fläkt. Speciellt orolig för att öborna ska bli en 2000-talets motsvarighet till Costa Rica är jag heller inte. Kanske kan liknelsen Skottland EM-92 passa bättre in.
Låt mig dock avsluta med ett par ord från min vän Schamel Johnson sprungen just från nyss nämnda ögrupp:
Jus heard we’re in your group zlatan!!!
Sweden... T’n’T.... Big things!!!
Trini and Sweden... cutting England ass!!!
Låt oss hoppas det Schamel. Låt oss hoppas det.
Upplagd: 2006-01-01