LA Confidential
Änglarnas stad. Jag är där. Hollywood-skylten vittnar om det där den vakar över oss i norr. Stjärnorna ligger utslängda längs trottoaren. Spike Jones, Harrison Ford och Greta Garbo blir den trio jag pliktskyldigt plåtar. Bredvid har Kodak Theater tappat sin stjärnglans. Seymour Hoffman har bytts mot Sandell Hovnell.
Vi checkar in två gånger längs Sunset Bvd. Kör oss illamående i Bel Air och Beverly Hills med hjälp av vår inhandlade Star Map. Försöker känna mig som Brandon Walsh. Vill ju vara Dylan, men saknar som vanligt en svart 70-tals Porsche och sexig röst.
En skallerormsrädd Patrik (Steve) samt den annalkande kvällningen grusar mina planer på att klättra genom Hollywoods o:na, men utsikten över det drunknande LA-havet nedanför oss fråntas vi inte.
Vi korsar Mulholland Dr och påbörjar uppresan. Klättrar längs slingrande alpvägar över kammen ner till Dunbars gamla studentstad, Malibu. Vi är på jakt efter nyss nämndes favoritburrito. Får dock efter möda och stort besvär nöja oss med kvinnan i surfbutikens förstahandsval. Det visar sig duga bra. I Santa Barbara hittar vi en turistbyrå. I Pismo Beach Café Splash. Vi åtnjuter deras prisbelönta Clam Chowder med andakt. Belåtna svänger vi sedan för andra gången av mot San Luis Obispo.
Utbytesstudenter och lokala förmågor tar oss med ut på lokal. Kvällen slutar i en brun 70-tals Porsche.
Förmiddagssolen strömmar ymnigt in genom fönstret.
-Du brukar ju ha det, svarar jag. Kan dock inte annat än trivas där jag ligger under den röda filten.
Patrik vaknar och summerar vad som återstår av hans packning.
Två slagna hjältar dinerar för sista gången på kitchparadiset Madonna Inn. Hasse Fahléns röst ekar nånstans i bakhuvudet, eller är det Martin Timell jag hör? Patrik glömmer sin doggy bag. Ingen är förvånad.
Ett Spring Break är till enda. I morgon flyger jag tillbaka till NY igen. Den här gången ska jag bara tillbringa fyra timmar på LAX. Försumbart.
Upplagd: 2006-03-12