Farbror på heltid
Jag ska bli farbror. Mamma skriver från nya delldatorn. Min brors fru är gravid – igen. Har ju redan debuterat på farbrorsscenen. Man får förmoda att min bror är ansvarig även denna gång.
Oliver Sandell har nyss fyllt två. Lagom till att han slutat gråta vid blotta åsynen av mig flög jag därifrån. På frågan var Jimmy är, pekade han mot skyn och svarade nåt om flygplan. Antar att jag sakta men säkert även försvinner ut i den mentala periferin. Har ju inte varit närvarande särskilt många av hans levnadsdagar. Får dock veta av hans mor, i samband med gratulationskorrespondens, att han numera vet att jag är i USA. Att man inte kan åka bil dit, utan att man måste flyga. ”Det finns många bilar där.” Självaste Tocqueville kunde inte ha beskrivit det bättre.
Jimmy Sandell – om barnet själv får välja. Obefogat att parafrasera den gamla Ryska Sjömän sloganen. Sandellklanens ökade omfång har dock fått mig benägen att försöka fylla ut onkelkostymen. Som fiktiva förebilder vill jag framhålla Don Johnstons grannrelation i Broken Flowers, och under balooparollen, ”jag ska lära honom allt jag kan”, rollfiguren Lloyd Dobler i Cameron Crowes larviga film från 1989.
Vi spelar en för stor roll i filmen om oss själva, pladdrar Virtanen på sin populära blogg. Klart vi gör. Vi är alla här och spelar roller i vårt egna lilla Oscarsrace som summeras ihop och blir till ett liv. En del flera på samma gång. Andra bara en, men inte ens den särskilt trovärdigt. En del är briljanta i sina tolkningar utan att de blir omnämnda. Andra katastrofala men på allas läppar.
Till den här behövde jag inte ens provspela.
Upplagd: 2006-03-01